Två trevliga böcker, framför allt lärorika. Utspelar sig under andra hälften av 1800-talet på ett sågverk utanför Sundsvall. Böckerna handlar om Bricken och hennes liv på sågverket.
Jag gillar att lära mig om hur det (antagligen) var för arbetarfolk, inte bara för herrskapsfolk, som man oftast får läsa/se omfrån den här tiden.

Den andra boken gillade jag bättre, men första är bra den med. Dessutom så tycker jag att man ska läsa första boken för att hänga med som bäst i andra boken.

Titlar: "Sågverksungen" och "Bricken på Svartvik"
Författare: Vibeke Olsson

Bild

Jag har tidigare läst en bok av Zafón, "Vindens skugga". De går helt klart i samma stil och De bortglömda böckernas gravkammare återkommer i denna bok också.

Boken handlar om en författare och hans karriär. Han åtar sig ett uppdrag som inte riktigt blir som han tänkt sig.
Jag gillar boken, även om det tog ett tag för mig att komma in i den och gilla den.
De sista 100 sidorna läste ut över en natt, för att jag verkligen ville veta hur det skulle sluta.

Dessutom blir man mäkta sugen på att åka till Barcelona. Helst till 1920-talets Barcelona.

Titel: Ängelns lek
Författare: Carlos Ruiz Zafón

Bild

Sommaren hittills bästa bok. Jag har en vurm för böcker som lär mig saker jag inte visste. Helst om andra världskriget. Gärna om de platser som inte vanligtvis ligger i fokus när detta krig återberättas.

Boken kretsar kring den tyska ockupationen av ön Guernsey i Engelska kanalen. Hur levde människorna under och efter ockupationen? Hur påverkades de och hur klarade de sig? Fina relationer skapas och förstärks trots kriget.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap är uppbyggd genom brevväxlingar. Trodde det skulle vara störande, men efter några sidor tänker man knappt på det. Jag får känslan av att jag lär känna öborna och boken får mig att vilja resa till Guernsey.

 

Läs den!

Titel: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Författare: Mary Anne Shaffer

I författarens tack sammanfattas boken bra: ”Den här boken skildrar relationen mellan mor och dotter, denna relation som utgör både en utmaning och en rikedom. Den hyllar även kvinnors styrka, skönhet, begåvning, humor och engagemang”.

Jag gillar den här boken. Den har ett trevligt språk som verkligen ger känslan av att det är huvudkaraktären Materenas egen berättelse. Boken utspelar sig på Tahiti där Materena, professionell städerska, sköter om sitt hus, sin familj och sin släkt.  Alltid med ett klokt råd till den som önskar ett. 

I kloka kvinnors sällskap påminner lite om behagligheten och enkelheten i Damernas detektivbyrå. Jag gillar dessutom att boken utspelar sig på Tahiti, alltid trevligt att få en inblick i andra kulturer.

Titel: I kloka kvinnors sällskap
Författare: Célestine Vaite

Den här boken handlar om författaren själv och hans uppväxt i Moskva på 1970- och 80-talet. Vladimir ”var ingen vanlig ryss, eftersom det stod ’jude’ i [hans] pass, ingen Komsomolmedlem, lite av en hippie och en passiv dissident”.

Jag tycker det är väldigt intressant att höra om livet i Sovjetunionen, speciellt ur en ungdoms perspektiv. Historien berättas med en skön komik och en lagom klacksparks-ton. Den berättas med en slags behaglig lättsam melodi, men där schwunget nog troligen har försvunnit i översättningen.

Trots sin lättsamhet hade jag gärna sett att Kaminer gick in djupare på vissa detaljer. Alternativ att jag skulle ha varit mer insatt i hur det var i Sovjet under den här tiden. Boken känns alltså skriven till en jämlike till Kaminer snarare än till någon senåttitalist från Sverige.


Titel: Militärmusik
Författare: Vladimir Kaminer

/Sture

Tillbaka från internetmörkret i utlandet. Många läsupplevelser rikare.

Nöden hade ingen lag efter en och en halv vecka så jag köpte Sthephenie Meyers New moon och Eclipse. Gjorde ett tappert försök att läsa den första boken, Om jag kunde tala i den fyra böcker långa Twilight-serien förra året när min korridorare inte kunde släppa dem och lyriskt pratade om dem hela tiden. Jag övergav den efter mindre än halva för jag stod inte ut. Desamma gällde de nya böckerna med skillnaden att nu hoppar jag bara över de sliskiga partierna istället för jag vill verkligen veta vad som lockar så många... 

Vad lockar i dessa händelselösa, platta böcker om fake-vampyrer med oändliga långa sliskiga b-kärleksförklaringar? Det är ju aldrig någon riktig fara eller sug i dem. De är sega.   
Kan nån tala om det för mig?

Tills vidare spyr jag vidare på dem...